Ringde Nepalesiska konsulatet i Stockholm idag för att få reda på om jag får ta in matvaror typ torkad frukt och nötter. Damen som svarade visste inte men erbjöd sig att ringa deras nordenambassad i Köpenhamn. Jag fick namnet på en hemsida, där eventuellt sån info skulle kunna finnas. Så jag sa att jag skulle studera den först och hittade jag inte så skulle jag återkomma.

Har långa listor på vad som ska med i packningen. Just nu återstår solskydd, vanliga batterier och en adapter att införskaffa. Dessutom behöver jag fixa "passbilder" till inresevisumet, som man köper på flygplatsen vid ankomst till Katmandu. Så imorgon blir det shopping och fotografering. Sen är det dags att provpacka.

Har fått akupunktur för att toppa höft- och fotformen inför vandringen. Jag känner mig som en inverterad igelkotte där jag ligger på britsen med ca 20 nålar spridda från knävecken upp till axlarna. Sen säger Elisa att hon måste värma nålarna=moxa. Det är bara att den biten lämnar hon över till hennes praktikant.

Har ingen aning hur detta utförs? Känner bara att hon tänder en tändare och att det blir varmt över ländryggen. Sen ska det moxas på framsidan också. Då passar jag på att lyfta på huvudet för att få se hur det här går till, nyfiken som jag är. Hon fäster en liten grå boll i nålhuvudet och tänder på. Det ryker som f-n. Den grå bollen består av gråbo, som torkats i 5 år.

Framtill är det bara två nålar. Men när jag låg på rygg var det några fler. Får bilder i huvudet som levande födelsedagstårta eller häxa på bål. Efterråt trött, men mår som en prinsessa efter ompysslingen.

Varje kväll tittar jag vädersidan yr.no för att se hur vädret förändras i Nepal. I kväll spänner temperaturen mellan -4 till +19 grader. Det ser ut att sluta och snöa i Jomsom, där vi börjar vandringen. Det är dock kallast där, så jag börjar känna att dunjackan var en bra investering. Jag kanske till och med sover i den?

Apropå kläder så var det en kollega som med ett leende på läpparna idag sa att:

"Du kanske kommer hem som buddistisk nunna med rakat huvud och oranga kläder". Nå rakat huvud skulle vara häftigt att prova, men det tar sån tid innan håret växer ut igen i min ålder, så jag tror jag att jag avstår. Oranga kläder fixade jag på lunchen idag. Vi har ett galleria väldigt nära jobbet så det är lätt att åka dit och shoppa. Så med en rabattkupong till en av klädkedjorna på fickan blev det en 30 min lunchavstickare i jakten på lämpliga kläder för stadsliv i Nepal.

Här är mitt fynd. Sen började jag fundera på varför buddistmunkar just har valt orange som färg på sina kläder? Har försökt googla, men hittar inte något bra svar.  Är det någon som vet? Har en egen teori men den är rätt vågad, så jag behåller den för mig själv.

Vad härligt det är med glada och leende kollegor, medmänniskor och gympaledare! Det gör så mycket. Högt i tak, glädje och medkänsla gör arbetslivet mycket lättare. Jag är glad över att ha förmånen att ha sådana människor runt mig på jobbet.

Var på vattengympa och pilates idag. Båda ledarna har sina sätt att peppa och båda damerna är lika härliga! Ett annat leende som jag värdesatte väldigt mycket häromdagen, var när jag på en "kängpromenad" kom ångande med rygga på ryggen. En trebarnsfar tar sig tid att fånga min blick och le mot mig, samtidigt som han håller reda på sina barn. Det värmde mycket. Ett leende betyder så mycket.

Imorse öppnade jag mejlen. Såg att jag fått mejl från reseledaren med en länk till hotellet vi ska bo på i Pokhara. Från takterassen är det utsikt mot bergen och en sjö. Det var så vackert att jag blev tårögd. Ska jag åka dit? Yeeeeeeeeeeeees! Jag längtar.

Provade den nya dunjackan idag. Har inte haft sån sen jag gick i nian. Den var väldigt varm. Tur att det är dragkedjor under armarna, så man får luft. Blev lätt svettig på vägen till jobbet idag. Speciellt när jag var tvungen att vända för att hämta mobilen, som låg på köksbordet för laddning.

Efter jobbet var jackan däremot jätteskön, för det var lite ruggigt på vägen hem. Sen blev det snabba ryck till yogan, fast inte som i Keno-reklamen. Så skönt med Kundaliniyoga. Jag blir så avslappnad. Min plan är utöva yoga under resan. Kanske vi stranden i Pokhara?

En kollega tjatar om att "har du inte sovit i sovsäcken på balkongen ännu*?" Faktum var att jag tänkte att jag skulle gjort det i helgen, men så blev jag utan barn och då kändes det lite för spännande.

Har idag hämtat ut apoteksvaror till resan. Apotea.se är en riktigt bra sida. Nu börjar det mesta falla på plats. Det börjar bli dags att provpacka duffelbagen och hämta ner resväskan från vinden.

Det känns som om "apoteksgrejorna" kommer att ta mer plats än kläderna. I alla fall på vandringen. Läste på nån resesite att tjejer helst ska ha benen täckta till anklarna och ärmar till armbågarna. De är något pryda i Nepal. Jag får väl leta igenom garderoben så jag har passande kläder i Kathmandu och Pokhara. På vandringen blir det ullt-shirt. Lite sol måste man väl få någonstans på kroppen?

Frågade vår reseledare Kerstin om vilka hotell vi ska bo på före själva vandringen. Då blir det tält, urgghhh. Fick en länk av en henne via mejl. Hotellet i Kathmandu var jättefint på bild. Jag trodde vi skulle bo på vandrarhem, så det var en glad överraskning.

Helgens joggande har satt sina spår. Höger hålfot mår inte bra. Tur att jag bokat akupunktur på fredag. 

Kvällens träning blev pilates och eurytmisk chiyoga, skönt att stretcha!

Hela kroppen skriker "jag vill ligga i soffan ikväll". Hjärnan ignorerar och skickar ett mejl till Susanne - "Ska vi gå promenad ikväll?" Efter en lång stund så svarar min kompis "ja gärna". Tack o lov för det! Annars hade jag inte tagit mig ut. Nu blev det 4,5 km rask promenad i skön kvällsluft.

  De här fötterna ska gå 7 mil från Jomsom till Pokhara om mindre än tre veckor. Undrar vad jag gett mig in i? Det började med en bild på FB, där en tjej utövade yoga med berg i bakgrunden. Yoga-älskare som jag är, så undersökte jag reklamen lite noggrannare.

Från yoga och vandrarhem i plan A, så blir det tältning och ingen yoga i verkligheten. Förutsättningarna ändrades men utmaningen blir större. Jag som alltid hatat friluftsliv, ska nu tälta och umgås med diverse djur i naturen . . .

Kängorna sitter som en smäck. Inga skavsår hittills. Det tog en månads letande att få tag i rätt kängor för mina Kalle Anka fötter. De var egentligen undanlagda till en annan tjej, men hon hade inte hämtat ut dem. De liksom fanns där o väntade på mig förra sommaren. Nu har jag nog gått 10 mil med dem.

Utrustning hade jag ingen alls. Har ju aldrig satt min fot i några fjäll. Mina kompisar undrar nog vad jag har fått för mig? Men nu ska jag vandra i Nepal med 12 andra damer och hoppas på en härlig upplevelse!