Varje kväll tittar jag vädersidan yr.no för att se hur vädret förändras i Nepal. I kväll spänner temperaturen mellan -4 till +19 grader. Det ser ut att sluta och snöa i Jomsom, där vi börjar vandringen. Det är dock kallast där, så jag börjar känna att dunjackan var en bra investering. Jag kanske till och med sover i den?

Apropå kläder så var det en kollega som med ett leende på läpparna idag sa att:

"Du kanske kommer hem som buddistisk nunna med rakat huvud och oranga kläder". Nå rakat huvud skulle vara häftigt att prova, men det tar sån tid innan håret växer ut igen i min ålder, så jag tror jag att jag avstår. Oranga kläder fixade jag på lunchen idag. Vi har ett galleria väldigt nära jobbet så det är lätt att åka dit och shoppa. Så med en rabattkupong till en av klädkedjorna på fickan blev det en 30 min lunchavstickare i jakten på lämpliga kläder för stadsliv i Nepal.

Här är mitt fynd. Sen började jag fundera på varför buddistmunkar just har valt orange som färg på sina kläder? Har försökt googla, men hittar inte något bra svar.  Är det någon som vet? Har en egen teori men den är rätt vågad, så jag behåller den för mig själv.

Vad härligt det är med glada och leende kollegor, medmänniskor och gympaledare! Det gör så mycket. Högt i tak, glädje och medkänsla gör arbetslivet mycket lättare. Jag är glad över att ha förmånen att ha sådana människor runt mig på jobbet.

Var på vattengympa och pilates idag. Båda ledarna har sina sätt att peppa och båda damerna är lika härliga! Ett annat leende som jag värdesatte väldigt mycket häromdagen, var när jag på en "kängpromenad" kom ångande med rygga på ryggen. En trebarnsfar tar sig tid att fånga min blick och le mot mig, samtidigt som han håller reda på sina barn. Det värmde mycket. Ett leende betyder så mycket.