Idag skulle vi gå upp till 2200 meters höjd från 1100. Bäst att äta stadig frukost. Mådde bättre efter nattens känningar. Åt med god aptit risgröt med jordnötssmör.

Gick först på skjulet-toan. Oj mitt fel att kön blev lång. Men så är det när det finns en toa på 13 tjejer. Toatältet var inte att tänka på. Det skulle rivas precis som tälten.

Plan start på vandringen, sen en hängbro. Mera plan väg och lite stigning. Sen kom något som fick mig att backa. En hängbro bestående av träplankor, vissa lite lösa, och hamparep. Gick ut två meter på bron. Det gick inte att hålla i sig någonstans. Backade tillbaka och tittade hjälplöst på Netra. Mycket hade jag kämpat med hittills, blöta, hala brädor, smala branta trappor och stigar. Det här tog priset. Fan vad läskigt!

Netra tittade tillbaka på mig och sa: Do you want me to hold my hand, madam? Yes please!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Har aldrig varit så säker på att jag behövde hjälp

Så Netra höll mig i ena handen och H i andra. Så började vi gå. Försökte titta framåt och inte känna efter. Över kom vi. Tack gode gud att detta var den enda hängbron av trä!

Sen började färden uppåt. Solen stod högt på himlen. Nu åkte tröjorna av fortare än kvickt. Pust stön o flås. Vi mötte små barn på väg till skolan. De studsade fram. Så jobbigt och så vackert samtidigt. För var tionde meter tog jag en paus för att samla krafter. Sen på’t igen.

Lunch i Dhaulagiri. Vi åt i ett inglasat litet hus utmed en brant. Törs inte tänka på hur det var pålat undertill? Fast av någon anledning var den avdelningen i hjärnan avstängd, förutom vid trähängbron. Den satte sina spår så här kommer jag inte ihåg vad vi åt men det var säkert gott.

Någon av tjejerna gav bort ett kramdjur och nått annat till två små söta barn. Det var uppskattat. Bim pratade och skojade med barnen.

Nehej bara att fortsätta. Några höjdmeter kvar att avverka. Cola och godispaus. Nu struntade jag i alla principer. Det såg så gott ut med snickers att jag inte kunde låta bli. Vaddå socker, gluten och mjölkprotein????

Uppför trappor. Varierande höjd på stenen, aldrig långtråkigt. Vem har lagt ut alla dessa stenar? Förbi elstolpar. Vänta nu regndroppar. Och åska. Inte nu igen. Hoppas det bara blir duggregn. vägen ledde in i skog. Och nu började det hällregna. På med regnponchon. Det tilltog. Vi fick ta skydd. Vet inte hur länge vi väntade på att det skulle avta? Men lusten att tälta avtog.   

Det blev bättre, så då var det inget att be för längre. Vi skulle vara framme i Tuckuche till kvällen. Efter överläggning så blev det sömn inomhus igen. Nu var ”katastrofbudgeten” lite ansträngd, så var och en fick lägga till 300 rupier. Det är ca 21 kr. Inget svårt val!

Vandrarhemmet var fint. Vi fick inte ha på oss skorna in i rummen. Det var heltäckningsmatta. Allas kängor stod prydligt på rad utanför. Skönt att få komma inomhus även om det var kallt inne. Vi slapp ju i alla fall regnet som återvände med åska och hagel i släptåg.Det såg ut som om det snöat.

Vi slängde in väskorna på rummet gick ner för fika. Choklad med rom och kakor. En herre från Rättvik och en belgare hade också tagit skydd för vädret.

Tänk vad världen är liten. Det visade sig att C hade gemensamma bekanta med Rättvikaren. Belgaren bodde vanligtvis 10 min från Waterloo, alltså rätt nära mina bekanta. Han var berest. Om jag kommer ihåg rätt så hade han varit i alla världsdelar, fast inte i Stockholm. Det var trevligt att prata med honom. Kunde inte låta bli att tänka att mitt medium hade sagt att jag ska flytta till Belgien eller Holland. Och att min nästkommande skulle jag träffa på mina vandringar.

Nå dags för krubb. Det var kyligt därnere så ikväll åkte dunjackan på. Vi fick ris, kyckling och friterade blomkål samt om jag inte missminner mig ananas till efterrätt.

Övre fönstret gick inte att stänga i vårt rum, så det blev en syrerik natt. På kvällen låg jag och funderade på vad han kunde heta? Namnet Jean-Luc fastnade i huvudet.

Frukostrutinen började sitta som en smäck. Savetter. Te. Kläder på. Som vanligt fuktiga. Undrar om regnponchon var torr? Ute uppehåll. Sälla sig till hål-i-golvet kön. Packa ihop dagens behov i ryggan. Resten ner i duffelbagen. Killarna var ivriga att komma iväg med packningen och åsnorna.

Corn flakes med jordnötssmör utan mjölk. Tjejerna tittade på mig och undrade om jag flippat ur totalt? Vad gör man när man är känslig för mjölk och älskar jordnötssmör? Man äter också kokta ägg. Mättar superbra.

Klart väder. Lite kyligt. Ull t-shirt, ull underställströja och fleecejacka, vantar och mössa på. Steniga trappsteg ut ur byn. Vi kom till ett vägval – trekkingleden eller bilväg? K var inte pigg på leden. Hon hade planerat bilvägen. Men Nu var två tredjedelar av gruppen lite piggare och äventyrslystna. Jag tittade bortåt över floden. Leden gick upp och ner. Verkade väldigt brant och stenigt nerför. Nej inget för mig. Behövde nog spara på krafterna. Om jag visste hur rätt jag hade . . .

Så Bim fick i uppgift att leda fem av oss via bilvägen. Sen skulle vi sammanstråla vid ett vattenfall. Solen gassade. Vi gick uppför och nerför. Kläder åkte av vartefter. Vatten gick åt med strykande åtgång, så även nötblandningen. Bim sjöng och hade radio på via mobilen.

Vi mötte Tatrabussar och lastbilar, jeepar som ”klättrade” uppför vägen. Fascinerande, knappt någon plats för möte någonstans. Hade de någon sorts ”slot-tid”? Sen fanns det fordon som fått stopp utmed vägen. Alltså hur kan man ens komma på tanken att döpa sin bil till ”Taitanic”? Känns som det är dömt att få stopp.

Vattenfall. Oj vad vackert. Snart skulle vi vara en hel grupp igen. Där kom de. Vi behövde inte vänta länge. Dags för fikapaus i en vacker trädgård med möjlighet att inhandla dryck och godis.

Fortsatt bilväg fram till lunchstället, som jag av någon anledning inte har fotat???? Vi fick vår sedvanliga varma juice, nudelsoppa, avlång korvskivor, pommes frites och kålsallad.

För en gångs skull så fortsatte det vackra vädret. Vi kom fram till Tatopani, som översatt betyder varmt vatten. Dags för första tältnatten. Killarna reste tält, grävde latringrop och fixade därmed toatält. Utemöbler var uppställda. Fika serverades. Nu ett dopp i de varma källorna. Jag kände mig lätt tveksam till att visa mig i badkläder. Hängde med de andra och köpte en Cola. Insåg på plats att här kunde man dessutom duscha i varmt vatten. Källorna visades sig vara två bassänger med helt klart hett vatten. Den ena varmare än den andra. Okej inte läge att vara pryd.

Gick med raska steg upp till lägret för att hämta tvål, schampo, handduk och badkläder=herrbadbrallor och sportbh. Raska steg tillbaka. Hmm liten handduken var. Tur att det fanns ett litet ombytesbås med draperi på plats.

Mmmm så skönt att doppa benen i det varma vattnet.

Nejmen var det inte vår engelsman. Jaha nu fick han nöjet att se oss damer i badkläder. Tala om förföljelse . . .:-)

Ännu skönare att få tvätta 3 dagar skitigt hår och få tvåla in sig med badkläder på. Kände mig aningen renare. F-n jag hade glömt min deo på hotellet i Pokhara. Undrar om sånt fanns att köpa här?

Rena kläder på och mössa på det blöta håret, som jag flätat. A, L och jag begav oss på upptäckarrunda i byn. Vatten, karta, cashewnötter och deo inhandlades. Vilken lycka att få känna sig fräsch!

Vi gick förbi ett café och såg att M och H satt och åt något. Va vi skulle ju snart äta middag? Nyfikna gick vi dit för att se vad som inmundigades. Äppelkaka i pirogform. Nepal ska ju vara så känt för äppelkaka. L och A ville också ha. Hade vi tid? Ja det hade vi. En liten calzoneformad äppelpirog beställdes in. Jag fick smaka på ett hörn, de andra delade på resten. Det var gott. Kändes lite knäppt att äta ”efterrätt” före middagen. Men vaddå vi hade ju semester.

Vid tältplatsen fanns ett plåtskjul. Det var vår matsal för kvällen. Vi fick ris, sås, grönsaker och nepalesiska dumplings. Smaskens! Efterrätt kolakräm.

Nedanför vår campinggräsmatta brusade forsen. Hur skulle det gå? Jag brukar bli kissnödig av vattenljud. Nå ett besök blev det i toatältet. Säger bara en sak. Föredrar hål-i-golvet skjul toa. Där kan man i alla fall spola bort sina lämningar. Hål i marken utan kalk luktar helvete!!!!

Mådde illa. Lukt eller äppelkaka eller middag???? Som tur var så hade jag kvar coca-cola. Drack mitt i natten. Det hjälpte. Borstade jag tänderna på nytt? Aldrig i livet, vände mig om och somnade om.