Frukost på hotellets uteplats. Ägg, stekt potatis med grönsaker och god mango/papayajuice. Netra åt med oss. Han fick höra om vår besvikelse att vi inte kunnat boka paragliding. Han tog fram sin trollmobil och ringde ett samtal. Vips hade vi en tid kl 13.00 Så cooooooooolt. Fem av oss skulle med.

Vi gick till firmans kontor och betalade en depositavgift. Bankomatuttag. Hahahha äntligen. Fjärilarna i magen fick luft. L ältade hela förmiddagen om hon skulle med eller ej. Hon var jättenervös. Vi vandrade runt strandpromenaden och åt vår lunch därnere.

Tillbaka till hotellet för att byta ut shortsen mot långbyxor och jacka skulle med. Sen promenad till kontoret. Där blev vi upphämtade med jeep. Vi fick sitta bak på britsar. Inga säkerhetsbälten, bara ”järnrör” att hålla i. Fort som attan körde de upp till berget. Det var tyvärr regn i luften.

Jeepfärden kändes väldigt vådlig. Paragliding kunde inte vara värre än det här. Gruset yrde under däcken.

Framme fick vi varsin tandempilot. Min kille hade bara 5 års erfarenhet. L fick chefen och C fick en amerikan med 40 års erfarenhet. Jag var näst sist ut.

Dags att springa mot kanten. H-e det tog liksom slut där framme. Neeeeeeeeeeeeej jag kan inte. Stannade till så alla linor trasslade ihop sig. Han fick fixa till. Dåligt med vind. Vi fick vänta. Det var ju jag som velat detta och så fegade jag. Nehej nu var det dags om det var det sista jag skulle göra i mitt liv.

Hahahahhaaaa vi svävade. Gud va häftigt. Jag vill inte ner. Tog fram kameran tog några bilder. Förbaskade regn. Vi var inte uppe mer än i 10 minuter. Men vilken känsla att se Pokhara från ovan. Det går inte att beskrivas i ord.

Cirklade ner. Skulle ha landat gående. Men det blev liksom som om jag skulle ha satt mig. Det gick bra i alla fall. Mindre bra landning gjorde C och han med 40 års erfarenhet. De landade på knäna och på varann. Vi blev alldeles förskräckta och vågade knappt titta. Tack o lov gick det bra. Hon fick lite ont i ena knäet. Han fick sitt ego lite knäckt. Han hade aldrig misslyckats med en landning.

Nu störtregnade det. Vi hade kommit  ner i rättan tid. Vi åkte jeep tillbaka från stranden där vi landat. Nu fick vi sitta inne i dubbelhytten. En av killarna hängde på utsidan. Ibland lite trångt när vi fick möte. Han fick verkligen hålla in rumpan.

Klädbyte och firadags. Vi hann in på ett fik när det började åska och ösregna. Elen gick så de kunde bara fixa nescafé och te. Jag tog cola och en chokladmuffins, gott!

Äntligen lite uppehåll. K gick iväg. C ville till hotellet. L, A och jag gick till ett internetcafé. Vem kommer inte dit? Jo engelsmannen. Av alla ställen i Pokhara så kommer han in på samma. Världen är bra liten.

Middagen intogs på ett ställe med inhemsk musik. Inte bra. De spelade så högt att det var svårt att höra vad bordsgrannen sa.

Tidig hemgång. Inget hålligång för vandrardamerna J. L blev dålig på natten och fick feberfrossa.

Sov jättebra ända till kl 04.00 På med pannlampan o upp mot toa. Borde ha riktat ner den i marken. Fan jag väckte kökskillarna genom att lysa rakt in i köksskjulet. Det var ju inte alls meningen.

Svårt att somna om för L snarkade. Låg och tänkte på hela vandringen. Vemodigt. Idag sista dagen. K och L skulle åka jeep med Netra tillbaka till Pokhara. En på grund av misstänkt magsjuka/höjdsjuka och en pga svagt ben.

Äntligen frukostdags. Sista gången killarna behövde riva tälten och sista gången vi borstade tänderna utomhus. Blandade känslor. Nu hade jag ju äntligen vant mig vid nomadlivet och vad skönt det skulle bli med en dusch i ett hotellbadrum.

Havregrynsgröt med torkade tranbär, jordnötssmör och två kokta ägg. Energi fixad för dagens korta vandring. Det skulle bara ta två timmar. För 10 dagar sen skulle två timmar känts som en evighet. Nu var det en droppe i havet mot de dagar vi gått 6 timmar.

Landsväg nästan hela vägen till Birethani där vi åt lunch. På vägen såg vi papayaträd, kaffebuskar och ett träd med okända frukter. Vi gick genom byar med massa krimskrams för oss turister.

Vid vår lunchplats fanns tre försäljare. Köpte ett armband, som de trädde om medan vi åt lunch. Soligt och varmt. Några regnstänk infann sig på slutet, men det blev inte mer.

Vi gick till busstationen. Kökskillarna skulle åka med, så den här gången var det en lite större buss än vanligt. A passade på att provbära en av deras korgar medan vi väntade på att bussen skulle komma. Själv spanade jag på en av killarna. Han hade ett svart födelsemärke runt ögat ner på kinden. Det såg häftigt ut och passade honom. En riktig sötnos. Hmmm tantvarning. Men att titta är väl inte förbjudet? Har självklart insett att jag kunde vara mamma till sötnosen.

En timmes bussfärd tillbaka till Pokhara. Satt bredvid E, vår senior i gänget. Förhörde henne om alla hennes resor. Hon är verkligen berest. Men jag har några år på mig. Det enda som saknas för tillfället är en fet plånbok. Jag får hitta ett annat jobb eller utbilda mig till programmerare . . .

Hotell Snowman. Tja den duschen var inte mycket att skryta med hotell Tulsi var bättre. Duschmunstycket var konstigt. Vattenstrålarna strålade åt olika håll, allra minst rakt ner. Här gällde det att vrida på den åt rätt håll. Lyxproblem. Blev ju ren ändå. Vi hämtade våra deponerade pengar från Tulsi. Sen ut på stan för shopping.

Paraglidingplanerna tog fart. Men att boka dagen före var döfött. Jaha det var väl inte meningen. OK jag skulle spara ca 500 kr. Det blev en sport t-shirt istället. Rena klädförrådet började sina. Det fanns ju ”kemtvätt”. Men jag måste erkänna att jag känner mig tvivlande till andra länders tvättpulver. Eftersom jag är känslig så lät jag bli.